Sortera nyheterna
Arkiv

2007

Vår tidigare erfarenhet av hund är att vi båda är uppväxta med hund. Vår första gemensamma hund var en omplaceringshund av rasen schäfer efter den kom en stor lurvig Newfoundland in i vårt liv. Efter den stora lurviga saken blev vi fordervärdar åt en schäferhane för Securitas som då hade sin lokal i  nuvarande Gömmets Hundskola och Hedeforsens Kennel, men eftersom han var alldeles för snäll för deras ändamål så fick han stanna kvar hos oss.

Efter fjorton år utan hund börjar vi prata om att skaffa hund igen, men i samma veva så flyttar dottern hem och i släptåg så har hon en Amstaff hona som är fem år och omplacerad. Denna dam tycker inte om män och hade råkat ut för en del tråkigheter i sitt liv. Det är svårt med en omplaceringshund då man inte vet vad dom har med sig i bagaget men vad vi förstod senare var att hon var mycket ljudkänslig och hade lätt för att ta till aggressivitet.
Under Hockey VM 2007 som intresserade oss mycket. Stod ljudet på Tvn på ganska så högt.Då går vår dotter iväg för att duscha och hunden är hos mig vid soffan. Dottern gör som döttrar kan göra duschar länge alltså. Ralf tar och bankar på dörren för att tala om att duschtiden är slut, just i det läget så rusar hunden upp och blir totalt  okontaktbar.  Ralf försöker lugna henne i trappan, vid detta tillfälle var han höftledsopererad och går med kryckor, han lyckas mota hunden nerför trappan .Ögonblicket efter sitter  hunden  i armen på honom och jag rusar ner och tar  tag i hundens nacke för att få henne att släppa- då blir jag biten i handen. Dottern kommer ut från badrummet och när hon tar i hunden får hon ett bett i sin hand, hunden blir instängd i badrummet. Ralfs bett är så djupt att jag får ta ett skärp och dra åt runt armen.
Vi får snabbt bege oss till Kungälvs sjukhus .Vi är där vid 21- tiden och Ralf är på operation vid midnatt, jag och dottern kommer hem vid fyratiden på morgonen. Då börjar vi att städa, det var blod överallt i hallen, sovrummet, badrum, köket, golv, väggar och dörrar. Det såg ut som i en dålig deckare där allt är överdrivet. Detta skedde i Maj månad och det tog lång tid för Ralfs sår att läka.
Den lilla fick somna in hon mådde inte bra det förstår vi nu.

I september skrev jag en intresseanmälan till Hedeforsens Kennel vi ville prova på att ta en foderhund.
I mitten av september så hämtade vi Hedeforsens Yxa som vi kallar för Ambra.När vi haft Ambra i två veckor så inser vi att henne kan vi inte lämna tillbaka. Vi ringer Elisabeth och vi får köpa henne. Ambra är i våra ögon en helt underbar hund.
Vi fick hjälp med att komma igång att lägga spår och hon älskar att få träna med Ralf, det lyser om henne när hon får hjälpa till. Hon älskar att få ta upp och lämna saker till oss tex  nycklar,  pennor och glasögon är några saker hon kommer med.
Finns det då inga moln på himlen jo hon har ett ofog för sig. Hon jagar rådjur och harar men med hjälp och stöd av Reino så hoppas vi på att bli av med hennes ofog.

I påskhelgen 2009 så hämtade vi en liten dam från B- kullen som heter Hedeforsens Bita som vi kallar Mira. Vi har haft lite funderingar på om det verkligen är en hund vi fick med oss hem, hon hoppar som en känguru när hon ska ha mat, hon grymtar som en gris när hon sover det räcker att hon ska vicka på en tå så kommer det en grymtning. En ny sak som har kommit nu i höst är att när min klocka ringer så gäspar hon högt och ljudligt inte en gång utan flera gånger det är ingen risk att jag somnar om. En och annan blomma har fått sätta livet till. 
När Ralf kom hem en dag så såg det ut som att det hade snöat i köket då var det en stolsdyna som någon påhittig dam (Mira) roat sig med. Skulle man vid något tillfälle fya henne så är det glömt på två tusendels sekund.
När Mira var ca 3-4 månader så började hon att få småskakningar i huvudet och när hon reste  sig så vinglade hon omkring, ofta hände det att hon gick rakt in i saker. Elisabeth kontaktade veterinär många prover togs men inget fel hittades. Vi skulle bara ha koll på henne och försöka få kontakt med Mira när anfallen kom. Men vår frustration blev bara större och större vi ringde Elisabeth flera gånger pratade om att man måste kunna göra något men vad? Elisabeth ringde till veterinären och fick samma svar som tidigare att det skulle nog växa bort.
Elisabeth delger oss sina funderingar på att vi ska åka till något som heter Hälsa och Helhet i Kungsbacka.Hon förklarar att hon av egna erfarenheter har ett stort förtroende för dom och att dom säkert kan hjälpa oss. Hm, hm tänker vi hokus pokus vem tror på sånt. Men som sagt vi plockade upp Elisabeth på vägen och åkte dit.
De ställde några frågor och Mira fick lägga sig ner, man kände på hennes nacke och upptäckte förträngningar som gjorde att hon hade dålig syretillförsel till hjärnan. Detta kan bero på att vi har två hundar och dom busar ganska häftigt. Se upp med detta alla ni som har valp och vuxna hundar som leker häftigt tillsammans.Olyckor av detta slag är tyvärr inte alltför ovanliga. Stefan på Hälsa & Helhet rättar till henne.  Vi åker på återbesök och idag har vi en frisk hund som kommer att bli en underbar tjänstehund.

Mira är så otroligt nyfiken och har en glädje och en energi som är helt underbar. Mira älskar frukt bland annat clementiner, vindruvor, banan och nektariner.  Grönsaker som är favoriter är morötter, gurka och bönor.

Vi kommer att sakna henne jättemycket samtidigt så är vi stolta och inställda på att hon ska gå vidare till samhällstjänst.
Pia och Ralf

Bita (Mira) 8 veckor

Bita (Mira) 8 veckor

Mira 9 veckor

Mira 9 veckorEn söt liten Bita (Mira)

En söt liten Bita (Mira)

En söt liten Bita (Mira)

Bita och husse Rqlf tränar gå fint

Bita och husse Ralf tränar gå fint

Bita (Mira)

Bita (Mira)

 
Bita (Mira) den vackra

Bita (Mira) den vackra

Hedeforsens Yxa (Ambra) 8 veckor

Hedeforsens Yxa (Ambra) 8 veckor

Hedeforsens Yxa (Ambra) 9 veckor

Hedeforsens Yxa (Ambra) 9 veckor

Vackert sittande i snön

Vackert sittande i snön

Yxa (Ambra) gör sig klar för hopp

Yxa (Ambra) gör sig klar för hopp

Vacker Ambra

Vacker Ambra

Hedeforsens Yxa (Ambra)

Hedeforsens Yxa (Ambra)

Jag heter Ellinore Hedman och jag bor tillsammans med 4 (ibland 5) hundar och sambon Mattias i den lilla staden Oskarshamn. En väldigt massa hundar kan man tycka och anledningen till att jag har så många är att jag arbetar hundförare tillsammans med tjänstehundarna Vixie och Bosse.

Mitt ”hundliv” började egentligen när jag gick första året på hundsportsgymnasiet för inte allt för många år sedan. Då skaffade jag mig min allra första egna hund (Kongahällas) Dix som är en working kelpie. Han visade sig ha många olika problem, bland annat med rädslor och stress. Han led även av bristande motivation till både mat och föremål, men åtminstone matbiten ändrades drastiskt när han blev kastrerad ;). Därefter kunde vi sätta igång och träna ordentligt och då började även vissa av de andra problemen släppa och jag lärde mig jätte mycket. Vi kom så långt att vi fick ett andra pris i Lydnadsklass 3, uppflyttning ur appellspåret, gk viltspårsprov anlagsklass samt uppflyttning ur Freestyleklass 1. Jag började vid det laget bli riktigt intresserad av hundsport och att arbeta tillsammans med hunden, en avlägsen dröm kändes det som då.

Jag och Dix försökte även tävla i freestyle på både Hund2006 och Mydog07 samt USM08 men där gjorde han sig påmind om sina rädslor igen och det var då jag bestämde mig för att låta honom gå i pension och skaffa mig en riktig arbetshund, en Hedeforsens Zegra!

Zegra visade sig vara allt jag önskar och lite till. Hon är trygg och stabil och verkar närmast totalt orädd för det mesta i livet. Hon är väldigt balanserad och samlar ytterst sällan på sig några negativa minnesbilder.

Hon är otroligt lättmotiverad samtidigt som det sällan slår över i stress vilket är väldigt användbart då jag kan variera mina belöningar i allt ifrån socialt beröm till lek med föremål. Min perfekta lilla hund helt enkelt!

Fast i ärligheten namn har jag fått slita rätt så hårt med henne emellanåt också, hon är ju rätt så tuff och med en minst sagt stark vilja. Inte en nybörjarhund alltså men det är otroligt lärorikt för jag har verkligen fått lära mig den sanna innebörden i vikten av envishet… En kamp man inte alltid vinner 😛

Min plan och ambition med Zegra är att vi ska tävla i lydnad men framförallt bruksklass spår som vi båda tycker är jätte roligt!

Hemma hos mig bor ju även de två tjänstehundarna Vixie (V-kullen) och Bosse (efter Hedeforsens Hanna). Båda är sprängmedelshundar och liksom jag utbildade av Reino och Elisabeth. Det är två fantastiska hundar som berikar min arbetsdag varje dag, med dem lär jag mig nya saker hela tiden, både vad jag gör rätt och vad jag gjort fel. Och det som var rätt med den ena kan vara helt galet med den andra osv. Mycket svårt! Men otroligt roligt och utmanade och jag är fantastiskt lyckligt lottad och evigt tacksam för att jag fått chansen.

Angående den femte hunden, så heter han Hivlingens Lucky Luke och är Mattias helgalne tyska jaktterrier. Lucky bor mestadels hos svärföräldrarna på Gotland men det händer emellanåt att han hälsar på och då blir det liv i luckan!

1 2 3 8