Sortera nyheterna
Arkiv

Reinos Hörna

Här läser du Reino Oskarssons tankar och funderingar kring hundar, uppfödning och ämnen som berör.
Vill du kommentera, så klicka på inläggets rubrik, så ser du kommentarsfältet längst ner.

 

CS senaste styrelseprotokoll visar full fokus på utställning och mängder av energi kanaliseras nu för att hålla värmen i exteriörfolkets filterbubbla.

Jag hoppas vi nu får se samma patos för att lösa schäferns hälsoproblem!

I RAS 2005 var målsättningen för schäfer att öka antalet röntgade hundar till 75% av årskullen. Färsk statistik visar att 100 kennlar följer den rekommendationen men hela 80 stycken röntgar färre än 50% av sin uppfödning. På tal om RAS är det anmärkningsvärt lång tid vi väntat på en revidering av detta viktiga verktyg för avelsarbetet. Det skall bli mycket intressant att se om den nya versionen presenteras för SKK under hösten som utlovats. Å andra sidan hyser jag vissa tvivel om bättring då vi trots tydliga rekommendationer nu under mer än ett decennium sett en negativ utveckling avseende schäferns hälsoprofil.

Det är med sorg i hjärtat jag kan konstatera att rasens HD/ED frekvens försämrats trots omfattande hälsoprogram. I en situation där allt fler uppfödare presenterar ett närmast uppseendeväckande uselt resultat avseende HD/ED, väljer Svenska Schäferhundklubben att vika ned sig och tillåta avel på C-höfter. En protestlista med 60 namnunderskrifter utmynnar i ett upprivet beslut av index med krav, till förmån för index med rekommendationer. Kanske dessa 60 återfinns bland de 80 uppfödare som visar sämst röntgenresultat. Sämsta-ligan pendlar mellan 20 – 50% HD belastning. Tyvärr har jag med åren insett att det är närmast omöjligt att föra en dialog med faktaresistenta personer därav min skepsis inför urvattnade förslag som bottnar i lam kravlöshet.

Min enkla fråga är vilka krafttag som kan vidtas utan krav? Hittills har kravlösheten närmast blivit norm för de samvetslösa personer som åker snålskjuts på de 100 som sköter sig.

Det var extremt upprörda känslor när Frödings tankar om delad rasklubb publicerades. Febril aktivitet bakom kulisserna när förra styrelsen förpassades ut i kylan. Imponerande snabbt hamnade index med krav i papperskorgen.

Kan vi nu få se att samma blixtinsatser riktas mot rasens hälsoproblem så känner jag mig mycket hoppfull.

Sluta dalta med charlatanerna, rödmarkera kennlar med oförsvarligt få röntgenresultat och oroväckande hög HD/ED frekvens. Rödmarkera slapphet, oförstånd och ignorans. Låt dem stå utanför rasklubbens rekommendationer.

Res krav på att även förröntgen skall registreras på SKK så att den statistikförs. Låt landets försäkringsbolag få upp ögonen för dessa oansvariga uppfödare, stryp ekonomisk ersättning till dem och låt oss andra hundägare slippa vara med och betala för dessa skojare.

Genomför ni dessa åtgärder mina vänner visar ni att vi trots våra olika avelsinriktningar delar synen på seriöst avelsarbete. Svenska schäferhundklubbens uppgift är att driva frågor, väcka intresse för samt informera om avel och hälsa som rör schäfern. En avelsförenings målsättning måste vara att förbättra rasens hälsoläge inför framtiden. Inte låta särintressen styra. Inte ducka för de svåra frågorna. Inte låta människor med dålig självinsikt och ohälsosamt låg kunskapsnivå förstöra för de  uppfödare som lägger all sin tid och energi på att faktiskt följa de riktlinjer och rekommendationer Svenska schäferhundklubben hittills haft som målsättning.

Reino Oskarsson

 

 

Snart stundar Svenska Schäferhundklubbens årsmöte. Hundvärldens motsvarighet till polsk riksdag. Dessvärre är detta epitet alltför sant då stormiga möten utan resultat avlöst varandra genom åren. Vår klubb har utvecklats i en alltmer dyster riktning där inbördes kiv står överst på agendan. 

Det är alarmerande att de få personer som försöker påtala faktiska problem, även utan personangrepp, ändå behandlas som svekfulla visselblåsare. Vi har inom organisationen en tråkig tradition av att skjuta budbäraren. Vid det här laget borde vi förstås inse att problem inte löser sig för att man gör sig av med de som påtalar dem. Men finns det då ingen reell lösning på problemen?

Vi vet att vi har en vattendelare avseende mentala skillnader på arbetande vs show-schäfer. Vi vet att endast ett fåtal av den senare kategorin kommer till våra MH och MT? Vi vet att det kommer färre antal schäfer till start på bruksprov och att medlemsantalet sviktar i vår förening. Vi vet att HD-problematiken ökat trots hälsoprogram. Under ett antal år har dessa problem lyfts och diskuterats. Tyvärr utan att vi närmat oss någon lösning. Istället har vi ägnat oss åt förolämpningar och karikatyrer av våra åsiktsmotståndare. Samtidigt som våra interna stridigheter pågår försöker SKK manövrera ut SBK gällande vem som skall ha mandat över våra bruksraser detta är istället något som vi verkligen borde engagera oss i.

Nu när årsmötet närmar sig borde föreningens medlemmar ställa sig frågan om en ny styrelse verkligen är lösningen på problemet. Genom åren har vi haft avhopp och påhopp i en aldrig sinande ström. Leif, Monika, Thomas, Fredrik, Anneli, Kattis eller Reino? Har det någon betydelse i förlängningen vem som sitter i Cs när lejonparten av våra medlemmar och uppfödare tycks befinna sig i en parallell verklighet?

Det finns en utbredd missuppfattning om vår ras. Man brukar säga att det finns en schäfer för alla. Om det är sant är vi verkligen ute på hal is. Allround och mångsidig är inte samma sak som allmän. Rasegenskaper bör vara allt annat än svävande och diffusa.

En självsäker, frimodig hund. Följsam och uppmärksam med goda nerver som besitter mod, kamplust och hårdhet.

Dessa egenskaper är rättesnöret för vår avel och vår ras. En schäfer med dessa egenskaper är verkligen en hund med extra-allt. En sådan hund kan med rätt handledning utbildas till i princip vad som helst. MEN bredden på utbildningsbarhet är inte synonymt med bredden på ägarskap. En hund med en sådan kapacitet är naturligtvis inte en hund för alla.

Intresse, tid och kunskap är ledorden för att skaffa sig en sådan hund. Har du det, är vad du vill göra med din hund, underordnat att du vill göra något.

Svenskbruks och IPO är förstås perfekt för vår ras. Agility och nosework är kul. Gillar man andra utmaningar finns barmarksdrag och weightpull. Friluftsfantaster kan ta sig an skidåkning och viltspår. Nya spännande aktiviteter är rallylydnad, treibball och freestyle. Bara brist på egen fantasi sätter begränsningar.

Eller kanske inte. För verkligheten ser annorlunda ut.

Idag är det få av våra schäfrar som äger de egenskaper som måste finnas för träning och utbildning. Oavsett om det är mot tjänst eller tävling. Många drabbas dessutom av hälsoproblem. Orsaken är brist på stringens och selektivitet i aveln.

Var tredje schäfervalp riskerar att utveckla höftledsdysplasi. Genetiska riskfaktorer finns för klåda och problem med bukspottkörtelrubbning. När det gäller mentaliteten saknas nyfikenhet, samarbetsvilja och uthållighet. Det finns problem med rädslor. I andra änden har vi problem med hysteriskt bitglada hundar som bär på stress och svårigheter att avreagera.

Dessa hundar är med andra ord väldigt långt ifrån idealet som vi satt med vår rasstandard För att komma tillrätta med problemen måste vi naturligtvis inse dem. Här har vi nog lite av pudelns kärna. För att bedriva avel behövs gedigen kunskap och seriös målsättning som vilar på respekt för schäferns rasstandard och hälsoprofil. Det behövs en större förståelse och kunskap om mentalitet och schäferns unika rasegenskaper. Detta behöver sedan riktas mot valpköpare för att ge dem de rätta verktygen att kunna ta hand om sin hund på bästa sätt. Dessa valpköpare blir sen i den bästa av världar nya engagerade medlemmar i vår rasklubb. Oavsett om du avlar mot show och exteriör eller tjänst och tävling har du skyldighet mot dina valpköpare att leverera en frisk, sund och mentalt bra hund. Du bör vara tydlig med vad din avel är riktad mot och inte invagga dina valpköpare i falska förhoppningar eller försöker inbilla dem att de kan få en hund som står överst på pallen i SSM-utställning och samtidigt skörda massiva framgångar i bruks.

Idag svajar det betänkligt på uppfödarsidan och jag vet inte vilket som är värst oförmågan att se problemen eller förnekelsen av dem. Vad jag däremot vet är att de personer som skall sitta i en centralstyrelse måste leva i verkligheten och våga ta tag i problemen. Ha stadgar och rasstandard som vägledning.” En hund för alla” tänket, där man sänker trösklar och förenklar provformer, kommer att utarma alla försök till att hålla ihop vår ras. Den är i praktiken redan delad men vi som organisation vinner inget på en delning. Skall den här klubben överleva så måste samtliga inblandade ta sig i kragen och sluta uppföra sig som en dysfunktionell familj. Jag hoppas att 2017 blir ett år för samverkan och slut på enfald och personliga vendettor.

Styrelser kommer och går men trätan i schäferklubben består.

Skall det verkligen vara mottot för vår klubb?

Reino

Undertecknad har i många år varit medlem i Svenska schäferhundklubben. Jag har sysslat med både utställning och bruks.  

Reino Oskarsson

Reino Oskarsson

 

När jag blickar på AFS historia så kan jag konstatera att långt tillbaka i tiden var schäferhundklubben i stort sätt till för utställningsintresserade. Klubben hade också många medlemmar som utövade bruks men dom medlemmarna befann sig med sin verksamhet på svenska brukshundklubben. Vid flera tillfällen under åren har den kategorin av människor som vill utöva bruks med sina schäferhundar försökt att få inriktningen ändrad. Detta har varje gång misslyckats på grund av att dom utställningsintresserade varit mer aktiva och fler i antal.

Om vi ser tillbaka hade vi en utbrytargrupp vid namn Svensk Bruksschäfer där en mängd mycket duktiga människor befanns sig som också lämnade schäferhundklubben, vilket var mycket olyckligt. Nästa tillfälle är där en massa duktiga brukshundmänniskor lämnar schäferhundklubben och bildar RSV 2000 då kan man få sig en funderare och undra varför detta sker. Min personliga uppfattning är att det finns ett antal människor i Schäferhundklubben som är intresserade av en enda sak och det är utställning. Personligen vägrar jag att acceptera att det är det enda man kan göra med en schäfer.

För ett antal år sedan fick undertecknad förfrågan om jag ville arbeta i centrala styrelsen för schäfer. Min tanke var då följande, eftersom jag hade kritiserat sittande styrelse så såg jag möjligheten att arbeta fram idéer som jag tror på. För mig måste det finnas plats för alla som har schäfer oavsett vad jag vill syssla med i klubben.
Det måste också finnas regler och föreskrifter för uppfödare och vi måste arbeta gemensamt för att stärka schäferns ställning i Sverige. Vi måste kunna ta kritik och vi måste arbeta gemensamt mot RAS som alla medlemmar har varit med om att rösta fram. Det kan inte vara rätt att vissa uppfödare fullständigt ger fan i höftled/ armbågsproblematiken när andra uppfödare arbetar för att förbättra statistiken. Det kan inte heller vara riktigt att det finns uppfödare som struntar i mentalproblem och som föder upp schäfer som är så mentalt dåliga att de överhuvudtaget inte går att arbeta med. Vi får inte glömma att det är en brukshund.

Min målsättning under den tid jag suttit i centralstyrelsen är att få en bättre schäferhundklubb i Sverige som arbetar med inriktning på att förbättra vår ras och att utbilda människor som i sin tur kan utbilda, att redovisa resultat, att bekämpa uppfödare som inte tar sitt ansvar med att föda upp mentalt, friska och med en godkänd exteriört snygg schäfer. Att få igång en gemensam verksamhet på våra lokalklubbar.

Idag finns det snart ingen kvar som vill lägga ner den enorma tid det tar att kämpa för så fort man av någon anledning trampar utställningsfolket på tårna så ska man bytas ut.
Det kanske är så att vi ska dela på oss. En klubb för utställning och en för bruksverksamhet och tjänstehundar. Jag är rädd för att vi med stormsteg går i den riktningen. Får dom få gaphalsarna i klubben fortsätta att söndra och förstöra, då är det, det vi har att vänta oss.

Avlutningsvis vill jag meddela att så länge jag andas ska jag slåss med näbbar och klor för schäferns bästa. Jag kommer att ösa ut statistik så länge inte vissa uppfödare tar sitt ansvar.

Reino

1 2 3 12