Sortera nyheterna
Arkiv

 

Man vill inte se, inte lyssna och är förvånade

 

På SBKs hemsida står att läsa ” Hundar av brukshundraser är sedan länge arbetande hundraser, speciellt lämpade för de grenar och aktiviteter som Brukshundklubben har i sitt utbud”. Det är mot bakgrund av detta mycket oroväckande att ta del av den utveckling vi sett inom SBKs tävlingsverksamhet de senaste åren. Ta resultatlistan för 2018 års SM i svenska bruksgrenar som ett varningens exempel.

Svenska brukshundklubben har avelsansvaret för ett tjugotal brukshundraser något man verkar ha glömt i tävlingssammanhang. Sakta men säkert har genom åren en gradvis förskjutning skett i bedömning och regelverk till förmån för egenskaper som ligger fjärran från de anlag en optimal tjänstehund eller hund av brukshundras bör besitta. Snabbhet och explosivitet premieras före starka nerver och förmågan till självständigt arbete.

Vi ser en trend där arenasporter börjar dominerar tävlingsutbudet. Detta genererar naturligtvis snabba pengar, kräver mindre arbetsinsats men ger mer klirr i kassan till SBK. Startfältet domineras av icke-bruksraser. När det gäller de mer traditionella bruksgrenarna har det genom åren skett en anpassning till de raser som dominerar startlistan. Vissa tävlingsmoment har lyfts bort eller förenklats och domarnas syn på traditionellt bruksarbete har under tid förskjutits till att premiera fort och fel.

Svenska brukshundsklubben är i dag i tävlingssammanhang allt annat än brukhundrasernas främsta företrädare. Färre av våra bruksraser kommer till prov. Några syns sällan eller rent av aldrig på tävlingar, resultatlistorna svämmar istället över av Border collies.

2018 års resultatlista visar att 18 av 31 hundar i spårgrenen var av icke bruksras. I söket var siffran 50 % . I spårhundsgruppen domineras resultatlistan av 14 Border collies.

Bruksprovens grundsyfte var från början att testa våra bruksrasers anlag och färdigheter inom olika fältprov. Därför anser jag att det är extremt oroväckande att det t ex inte finns en enda Boxer eller Rottweiler på vare sig start eller resultatlistan i de nationella bruksgrenarna. Vi återfinner 1 Rottweiler och 1 Dobermann, 1 Hollandse hedershund samt 1 Riesenschnauzer startandes i IPO tävlingen. Övriga deltagare utgörs av en mera jämn fördelning på Malinois och Tysk schäferhund jämfört med skyddet i de svenska bruksgrenarna. Av de tjugotal raser SBK har avelsansvaret för saknas alltså majoriteten i startlistan. Detta är ett problem. För det finns mängder av prov för den som är tävlingssugen men inte äger en hund av brukshundsras. Dragprov, rallylydnad, freestyle, agility, lydnad, viltspår och nosework.

Anlagsprov som tex jakt och vallningsprov är slutna. Enbart öppna för behöriga. Ingen förväntar sig att se en Labrador briljera i drevarbete eller en Beagle apportera fågel. Lika osannolikt är det att Dobermanns vallar får i tävlingssammanhang.

Frågan är därför varför SBK tillåter att bruksproven domineras av raser som traditionellt sett har en helt annan inriktning än våra brukshundrasers. Proven som syftar till att testa och kvalitetssäkra och i förlängningen fungerar som ett kvitto gällande aveln för våra brukshundraser, utarmas när man sänker svårighetsgrad på momenten. Vi får dessutom en undanträngningseffekt som medför att majoriteten av brukshundsraserna aldrig kommer till start på ett prov. För det är naturligtvis inte bara SM-tävlingarna som påverkas. Många tävlande vittnar om svårigheter att komma med på vanliga tävlingar på de nationella bruksproven.

Nu när vi får en regeländring fr om 2019 hade det varit klädsamt om SBK prioriterat sina egna raser istället för att fokusera på antal starter per hund. För brukshundsrasernas del är det ointressant om man släpper fram hittills ostartade Border collies på bekostnad av Rottweilers eller Boxers. Skall denna utveckling fortskrida är det dags att SBKs rasklubbar tar över ansvaret för prov och tävlingsverksamheten för respektive ras. Turordningsreglerna i rasklubbarnas regi skulle då innebära prioritet för egna rasen i första hand. I andra hand andra bruksraser och i tredje hand övriga raser i mån av plats. Det är också dags att höja svårighetsgraden på momenten. Det skulle också vara önskvärt att en större tyngdpunkt låg på specialen. Högre svårighetsgrad skulle innebära att man t ex tar tillbaka klätterplanket, apportering över hinder samt höjer koefficienten på platsliggandet. Tätare avstånd mellan hundarna ger också ett större fokus på hundens nervkonstitution samt översyn av hundaggressivitet. När vi höjer kraven prioriterar vi miljöstarka hundar som uppvisar stabilitet och mental balans. Viktiga egenskaper för en arbetande hund. I min värld vore det omöjligt att erhålla ett brukschampionat trots skotträdsla. Dessvärre något vi kan se idag.

 Vi måste också börja ställa högre krav på ledamöter i styrelser på både klubb och central nivå. Öka kunskapen om praktiskt arbete med hund. Teori i all ära men om man inte förstår det praktiska utfallet av regeländringar och sänkta trösklar så har man inte i en styrelse att göra.

Det är naturligtvis helt bedrövligt att vår mest populära brukshundsras,Tysk schäferhund, inte lyckas ta sig in i större utsträckning på våra mästerskap. 3 av 31 i spåret. Noll i söket. 1 i skyddet. Det vore för enkelt att skylla på bristande underlag. 2017 ger vid hand 2378 registreringar. Plats 2 på topp 20 listan. Schäfern är fortfarande vår mesta tjänstehund. Den dominerar hos polisen och våra väktarbolag. Det som duger i verkligheten borde väl ändå räcka till i tävlingssammanhang. I skyddet ser vi Mallarnas dominans och i spåret Border colliens. Två raser vars signum är explosivitet och snabbhet. Oerhört publikfriande på arenan men dådkraft, självständighet och starka nerver. När blev det poster på minuskontot?

Den utveckling vi nu ser gagnar egentligen ingen mer än att det ger klirr i klubbkassan. I RAS 2011 för Border collie höjs ett varningens finger för ren avel på egenskaper som prioriteras av lydnads och brukshundsfolket. Istället rekommenderas prioritering avseende vallningen i avelsarbetet. Det står att läsa …”faran ligger i att allt färre svenskar är aktiva jordbrukare men alltfler människor med annan utkomst och inriktning ser Border colliens intelligens och förighet och önskar använda Border collien till annat än vallning….” önskan att förbättra Border collies ur utställnings och bruks/lydnadsperspektiv måste därför ses som det största hotet mot svensk Border collie i framtiden”…

Så frågan är SBK, varför ni låter den här utvecklingen fortskrida? Vallhundsfolket anser inte att bruksproven är avgörande för att utvärdera Border colliens arbetsegenskaper. De önskar ett större fokus på godkänt vallhundsprov och på valltävlingar. Just för att bevara vallningsanlaget som är av högsta prioritet för Border collies.

Våra brukshundsraser vars anlag och färdigheter skall testas på bruksproven, undanträngs från dessa tävlingar, då de lottas bort. De klarar heller inte konkurrensen i kvaltävlingar till mästerskap, då de egenskaper de besitter inte premieras i bedömningen. Detta i sin tur beror på att bedömningen gradvis ändrats att anpassas till många av de raser som egentligen inte hör hemma på våra bruksprov. De egenskaper en Labrador, Golden retriever eller Border Collie besitter är väsensskilda från en schäfer eller Boxers. Tyvärr avspeglar sig detta även inom bruksrasgruppen där vi ser en förskjutning i synen på bruksarbetet. Snabbhet, speedad fart och fläkt övertrumfar noggrannhet, uthållighet och miljöstyrka. Sans och balans är alltid eftersträvansvärt. Detta gäller både för hund och människa. SBK borde göra en ordentlig utvärdering av sin provverksamhet. Om utvecklingen får fortgå borde SBK i ärlighetens namn istället kalla sig Svenska hundklubben och SM i nationella bruksgrenar namnges Svenska Formul 1 mästerskapet för hund. Våra bruksprov skall fungera som anlagstest för att styra aveln mot funktionsdugliga brukshundar av bruksras. Inte spektakulär racing för snabbfotade tävlingshundar. SBK står inför ett vägval, antingen tar man tag i de åtaganden man är satt att förvalta eller också överlämnar man ansvaret till rasklubbarna. Det sistnämnda vore det enda rätta. För våra brukshundrasers överlevnad.

Reino

 

31 kommentarer till SBK:s vara eller icke vara.

  • Jag ser din poäng, men eftersom jag kommer från andra synvinkeln kan jag berätta hur jag ser på det här med SBK.

    Jag har två hundar, en blandrashund och en renrasig hund från rasgruppen sällskapshundar. Blandrasen var ursprungligen mammas, men hon visade sig vara mer krävande än mamma tänkte sig. Jag tog över hunden och började träna hos två olika privata tränare i rallylydnad, lydnad, spår och agility. En privat tränare eftersom jag hade en blandrastik som löpte väldigt ofta när hon var unghund, och då kände jag mig mer välkommen hos de privata än hos den lokala brukshundklubben. Något år senare flyttade jag till en liten kommun, där det enda som finns i hundväg är en brukshundklubb. Jag är aktiv medlem, både i träning och styrelsen, och jag tränar i diverse grenar med båda mina hundar. Jag tycker om att tävla eftersom det ger mig mer fasta mål att träna mot.

    För mig är inte brukshundklubben något som nödvändigtvis har med just brukshundar att göra. Brukshundklubben är där det organiseras tävlingar och träningar, där det finns kompetens hos tränarna och där man själv kan gå utbildning om man vill bli tränare. I min lokala brukshundklubb finns det några riesen och en aussie bland de aktiva medlemmarna, men majoriteten är en mix av blandraser, jakthundar, vallhundar, sällskapshundar etc. Vi har ekipage som tävlar i viltspår, lydnad, rallylydnad, agility, utställning – och bruks. Jag hade gärna tävlat bruksspår med min blandras, och hon hade troligtvis klarar sig upp till elitnivå, men eftersom hon är blandras är det omöjligt. Bruksspår innehåller spår där man inte behöver planera sin träning 1-2 dagar innan och där man slipper kladda med blod (viltspår). Bruksspår innehåller också en lydnadsdel, där helheten med spåret gör lydnadsdel mindre nitisk än den rena tävlingslydnaden. Alltså en gren som jag tycker saknas för mig som tävlar blandras.

    Jag skulle gärna se att brukshundklubben hade delat sig så att rasansvaret för brukshundarna hade varit i en separat klubb, om den nödvändigtvis måste vara samlad, och att alla tävlingar och träningar, liksom de lokala klubbarna, hade varit en egen klubb. Helst i en övergripande hundklubb för registrering av alla hundar och tävlingar, så man slipper separeringen som finns idag för t.ex. utställning, viltspår, blandraser och draghundar. Det är dock ett helt annat ämne, som jag inte ska diskutera nu. Den delen som har rasansvar för brukshundarna kan ordna egna stängda prov, även om jag inte ser poängen med att de ska vara i tävlingsformat med konkurrensbedömning. Det är väl kvalitetsbedömningen som är viktig för att se hur aveln går? Dagens brukstävlingar, i alla fall spår och sök, tycker jag hade kunnat vara kvar som tävling – men mer öppen.

  • Sorry försvann det första jag skrev trodde jag 🙂

  • Hur ska man kunna premiera nerver och dådkraft mm på ett väldigt statiskt program? Ett program som ser exakt likadant ut går ju att träna hundar att klara av trots dåliga nerver och dådkraft. Jag skulle önska lite störningar som exv MR. Då krävs mera allmänlydnad och att hunden kan sortera.
    Snabbhet ska utefter kroppsliga förutsättningar. Får ju inte bli en fördel för lätta hundar som man ibland kan se.
    Appoteringar är ofta lättare med en mesig försiktig hund, de bettförbättrar inte och mister uppåt 2p pga “tugg”. Pip dras för mycket på har varit med om att tappa 2p per moment! Sch bla. har lättare till det än andra raser men det får ju inte kosta 20-50p på en tävling hur ska man då konkurrera?
    Plank kommer bara gynna lätta smidiga hundar i Belgien ring är det få Schäfer som tar sig över det högsta och kan då inte tävla i deras högsta klass. Så det vill inte jag ha.

  • Det är nog svårt att premiera nerver, dådkraft mm i ett statiskt program. Men kan lätt träna även en feg, nervsvag hund att klara av ett program de känner igen mycket väl. Inför gärna störningar, överraskningar kasta om ordningen på moment osv. Då kommer mera nerver och sorteringsförmågs in.
    Håller helt med om snabbhet osv. det premieras för högt, en tung hund kan inte vara lika snabb som en lätt.
    Sedan dras det hysteriskt mycket på minsta ljud. Där kan det dras så mycket som 2p per moment det blir väldigt mycket på ett helt program och många sch har lätt för ljud då tappar man 20-50p på det, på en tävling så kan man inte konkurrera. Samma är det med tugg är nästan en fördel att ha en mjuk mesigare hund för de håller ofta föremål försiktigt.( då tar de inte omtag förbättrar bett om föremål mm. )
    Klätterplank skulle väl mest gynna lätta spänstiga hundar och vara till mera besvär för tunga bruksraser. Högsta planken på i belgiska ringsporten säger de att mycket få Schäfer kommer över, det är inte en lösning tycker jag.

  • Lite fakta fel “sjukliga schäfern” är mycket myt i det. Schäfer är en av de friskare bruksraserna. Och ligger i medelgrupp vad gäller alla raser sett till försäkringsstatistik.
    Tyvärr ligger många bruksraser betydligt sämre till vad gäller hälsa. Det är något annat som SBK borde ta tag i..

  • Intressanta reflektioner. Själv ställt mig frågan och då har jag inte varit aktiv inom brukset mer än ett halvår.

    Proven prövar folks förmåga att suboptimera träningen, vilket exempelvis inte drabbas av en hund som inte har nerver eller som blir helt slut efter en halv dags arbete.
    Extra oroad blev jag när det diskuterades huruvida man skulle dela upp prov, så att exempelvis lydnad och spåret inte skulle behöva vara vid samma tillfälle, då premiera man ytterligare suboptimering.

    Att titta på ett sådant resultat efteråt för att besvara frågan om linjen är en bra arbetshund är omöjligt, det enda vi vet är att hunden presterar under prov-lika förhållanden.

    Vad jag också har hört, är att SBK arbetar med en regelrevidering som är öppen för feedback från alla medlemmar, din “artikel” tror jag kan vara nödvändig för att få en sans och balans i SBKs fortsatta arbete

  • Mycket tänkvärt innan det är helt för sent. Bra skrivet. Vi måste kriga tillsammans.

  • Bra skrivet.
    Tyvärr så utarmas bruksraserna om folk enbart vill ha snabba hundar, och inte lägger till andra egenskaper.
    Raserna blir lite som pasta, alla kan äta, men det smakar ingen speciellt
    Det blir lite som att anpassa ett F1-lopp så att även vanliga bilar kan vinna!! Då är det bättre att det delas upp
    Och sbk kanske bör tänka i andra banor och värna bruksrasegenskaper, och inte se så mycket till att få in startavgifter
    De som kritiserar texten, har ingen som helst konstruktiv kritik, och har nog lite mindre kunskap om bruksraser

  • Så svarar en stofil

  • Mycket bra skrivet våra bruksprov blir också mer och mer urvattnade för att de ska tillrättaläggas för andra raser än våra bruksraser. Nervfasthet, balans och ett bra utförande betalar sig inte idag. Fort och lite fel ger högre betyg. På skyddshundsidan lyfter vi idag fram hundar som helt saknar en naturlig skyddsdrift köttbullar och bollar ska det vara idag.

  • Kloka ord, tyvärr för döva öron.

  • Kan bara hålla med dig Reino.
    Så bra skrivet!

  • Så himla bra sagt.

  • Bra skrivit!
    Titta till Norge, där är det Kennelklubben som står för alla tävlingar från jakt, agility, lydnad, bruks, rally m. mer. Rasklubbarna, samt lokala hundklubbar måste lägga alla sina tävlingar via kennelklubben.
    Tycker SBK har blivit en byråkratisk och överstyrande instutition som inte alla klubbar är nögda med…i alla fall inte vår klubb 🙂

  • På klubbarna idag har agilitygruppen det starkaste gehöret som drar in mest pengar. Hur många av brukshundras ser vi där? Jag skulle önska att det fördes statistik över raserna som finns bland medlemmar inom SBK. Jag skulle önska att instruktörer själv hade brukshund samt erfarenhet av brukshundras/brukshundproven. Något som inte är vanligt på många klubbar idag. SBK menar att raser som utför arbete är en brukshund!! Så med andra ord anser SBK att en liten Chihuahua, tax, mops t.om blandraser kan kallas “Brukshund”

  • jag håller med dig Reino.
    jäkligt bra skrivet.

    det finns inga tekniska instrument som slår ut hundens förmåga att andvända nosen att leta efter preparat eller personer.
    mvh
    Mikael Ryberg

  • Svenska hundklubben finns redan

  • En problematik som är betydligt större än många förstått.

  • Helt otroligt bra skrivet och så rätt som det kan vara !!
    Låt rasklubbar är ta över nationella proven.

  • Så klokt och bra skrivet Reino. Håller med till 100?
    Mvh Lena Martinson,
    kennel Av Midälvaland

  • Detta visar bara hur långt efter SBK är. Det visar sig även när man tävlar, jag började tävla på 70talet och det är ingen skillnad i genomförande.
    Men även vad gäller hundars användning är det nästan medeltid. Det borde stå klart för alla att en enda hund som söker efter en människa med fördel kan ersättas av en drönare med värmekamera. 100 drönare blir samma kostnad.
    Hundens framtid ligger i vård skola omsorg. Där kan ingen teknik ersätta hunden. Och då behövs varken mod styrka eller spänst, då är det individen som räknas och då får vi se många blandraser
    Ärligt talat: Kan SBK SKK vara stolta över vad man gjort med schäfern?
    Och kan man vara stolta över att brukshundarna inte har en chans i de grenar som kräver intelligens, samarbete, lydnad?

  • Tänkvärt!

    Visst vore det bra med bara bruksraser på “våra” prov precis som andra “rasgrupps-klubbar”, SBK var ju från början våra bruksrasers klubb precis som t ex SSRK är retriever och spaniel-rasernas klubb.

    MEN jag tror att det har gått för långt för att nu kunna backa bandet faktiskt. När släpptes andra raser in på våra/SBKs bruksprov?

  • För dig finns bara en bruksras och det är den sjukliga schäfern.
    Inse att tiderna förändras och att SBK inte var som på 70-talet. Det finns plats och utrymme för många raser.

  • Väldigt kloka reflektioner! En stor del i det hela är också domarkåren! Hur de dömer avgör också i stor del brukshundarnas vara eller inte vara…..

  • Nej, det gör han inte.
    Det är en stofil och relik. Omodern.

  • Som alltid…..vet Reino vad han pratar om. Tacksam för ditt engagemang

  • “Två raser vars signum är explosivitet och snabbhet. Oerhört publikfriande på arenan men dådkraft, självständighet och starka nerver. När blev det poster på minuskontot?”

    Är du korkad? Det ena utesluter inte det andra? Denna textmassa kan närmast lika ren skit. Gå och lägg dig gubbe och ta med dig domarlicensen.

  • Så bra skrivet💪

  • Såå bra skrivet💪

  • Håller helt med!

    Mvh Snabbe Johan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *