Min älskade Olle, jag saknar dig så oändligt mycket. Det har nu gått ett år sedan du fick somna in, och jag tänker på dig varje dag.

Vi hade något speciellt ihop, du och jag. Det gör saknaden så stor.
När jag pratar om dig och minns, är det med ett varmt leende inombords.
Tänk när du var bara 8 veckor gammal och försökte äta upp en stor, svart snigel. Innan jag fick ut den höll du på att kvävas! Precis när jag fått rent din mun och nos, stack du genast iväg och tog en till! Då visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Idag ler jag åt minnet.
Saknar dig, min mysiga Olle. På morgnarna kom du upp i min säng, och med din tass vände du mig om, bara för att kunna lägga ditt huvud mot min hals. Och så låg vi tills det var dags att stiga upp.
Fastän jag ofta blir tårögd när jag tänker på dig, blir jag glad när jag träffar dina avkommor och deras avkommor. Då ser jag att du lever vidare genom dem, och jag gläds åt allt fint du har gett.

Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, älskade Olle.

Elisabeth

Hedeforsens Olle
Hedeforsens Olle