Sortera nyheterna
Arkiv

Ånni

Hej alla Hedeforsare där ute.
 
Sommaren har nått våran lya, och säkert eran också. Jag och lillebror tänkte skicka en sommarhälsning till er och berätta lite vad vi gör på dagarna. Eftersom det är så varmt så får vi vänta på att det blivit lite svalare innan vi tränas. (Fast helst vill vi faktiskt springa omkring i det sköna gräset och leka, och kanske till och med ta en tugga på det – det smakar ju faktiskt jättegott!
Jag, Sippi har börjat vänja mig vid att ha en liten dåre till sällskap – om jag ska vara ärlig är det faktiskt bättre än förut. Nu har jag någon som jagar mig, någon som håller mig sällskap när vi ska sova och någon som skäller lite med mig 😉 Jag tycker han är väldig söt också, och han blir större för varje dag som går. Ska han inte sluta växa snart, börjar ju bli orolig för att han ska vara starkare än mig snart!? 😉
 
Min matte, Pernilla har börjat göra konstiga saker med mig, jag får inte riktigt göra som jag vill längre. Vi till exempel sätter oss ute på en bänk och tittar omkring jättelänge innan vi går vidare. Ganska tråkigt tycker jag men ändå sitter jag där bara fint idag. (Har insett att det inte lönar sig att streta emot, vi kommer ändå sitta kvar)
Och hon berömmer mig jättemycket så att jag viftar på svansen och går med högt huvud.
Jag har lärt mig att komma när hon ropar på mig också utan att busa till det med att fördröja! Ska till och med komma in till henne på något konstigt vis och sätta mig bredvid henne, såklart jag gör det – jag får ju leksaker efteråt!
Lillebroschan är riktigt duktig på det han med, även om han är hälften så stor som mig. jag är ju faktiskt 2 och ett halft redan!
 
Matte vill också att jag går bredvid henne och tittar henne i ögonen rätt ofta, och jag har börjat göra det gärna, hon berömmer ju mig så jag blir stor och glad i hjärtat!
Matte snackar också om att lydnadsträningen med mig går jättebra, det är väl bra! Jag hoppar fint och kommer tillbaka med föremålet till henne, jag lägger mig också gärna och luktar i gräset när hon ber mig om det och står jättelångt ifrån mig. (Sedan måste jag ju skryta med att jag är fasligt snabb när hon ber mig att komma, jag har snygga muskler också!)
 
Hemma är jag och broschan jättesnälla, ibland måste jag skälla lite eftersom det bor så många hundar i vårat hus – vad ska jag göra annars när jag hör dem, jag måste ju hävda att jag finns! Broschan brukar mest njuta av att jag tar vakt uppgiften medan han vilar sig.
Så vårat liv flyter på riktigt bra, vi får god mat, springa och simma! Simma hade jag ju glömt, det får vi göra ofta, till och med lillebroschan simmar ikapp mig! Vi älskar nog det mest just nu.
Förutom att simma, sova och leka så miljötränas vi en del. Vi bor ju mitt på torget så vi hör människor, tåg, andra hundar hela tiden. Man blir rätt trött av det men vi är faktiskt vana – riktigt bra, eller hur?
 
Det var lite från oss och nu är det faktiskt kväll och vi ska snart få gå ut och kissa lite,
Hoppas att ni har det lika bra som oss och inte blir helt galna i värmen! Pröva att simma, det är riktigt svalkande. 🙂 Vi hörs/ Sippi (Ånni), Gonzo, Pernilla & Melissa
Följ gärna vårat äventyr på
www.hedeforsensmrssippi.blogspot.com

Jag har länge velat ha en hund. Ivrig kollade jag i GP varje dag efter att hitta en vän men jag var inte riktigt säker på vilken ras jag ville ha.

Detta skedde ofta när jag satt på lokaltågen och en dag såg jag en annons om att det söktes Fodervärdar.Tanken fastnade. Jag såg annonsen på nytt efter några dagar.

Det gick någon vecka och jag gick och kände på tanken, sedan sa jag till mig själv att om annonsen är kvar nästa gång jag tittar i tidningen tänker jag söka.

Och visst var den där! Jag sökte vidare på Internet och kom till Hedeforsens hemsida. Efter att jag granskat hemsidan väl skrev jag min ansökan. Om sanningen skall fram trodde jag inte alls att jag skulle få bli fodervärd. Inte för att jag saknade kunskap utan mest pg a min unga ålder.

Vem vill ge en fodervärdsvalp till en 20 åring? Hedeforsens kennel kunde tänka sig det.Redan dagen efter ringde Elisabeth upp mig och vi pratade en del och hon berättade att de hade två tikar kvar varav den ena var tingad.

Jag kom dit dagen efter, bestämde mig sen raskt utan att ha sett min kommande kamrat och jag har aldrig ångrat mig.! När vi satt i Elisabeths kök kom en gul/grå/röd valp utspringande. Nybadad och gosig och jag var såld!!

Sommarlovet 2008 påbörjades en ny resa med sällskap av en sprallig och framåt valp från Å kullen.

Idag är Sippan som jag kallar henne (Mrs Sippi, ganska fyndigt namn) snart två år. I stamtavlan heter hon Hedeforsens Ånni.

Under dessa två år har det varit mycket att upptäcka. Jag har aldrig tidigare haft en egen hund. Men det har funnits hund i familjen.

Nu när jag flyttat hemifrån tycker jag mig vara mogen för ansvaret.

Kanske skall berätta lite om mig själv också.

Jag heter Pernilla, är snart 23 år och bor i Floda. Jag har växt upp med hundar sedan jag var liten. Min första bästa vän var en jaktlabrador som min morfar hade. Jag kunde offra hela min värld för henne.

Vi hängde ihop under alla sommarlov ända tills jag fyllde tretton då hon gick bort. Man glömmer aldrig en vän som påverkat en på det sättet. Sedan hade vi en familjehund som vi nyligen fick ta bort pg a sjukdom och nu har jag Sippan. Sippan som både syns och hörs väldigt mycket.Som inte gärna tar saker och ting långsamt, det ska gå snabbt och det ska vara sjukt kul!

Visst, det är inte alltid en dans på rosor men vem vill ha det så jämt?

Sippan kan allt skälla ordentligt på andra hundar, trotsa och vara väldigt omysig men det är sådan hon är! Hon har en stark vilja och är enormt nyfiken och social.

Under dessa två år har jag fått mycket hjälp. Hedeforsens Kenneln ställer upp med support. Jag har också en hundkunnig mormor som själv har en schäfer. Min familj har också blivit fästa vid Sippan och ställer gärna upp och passar henne ibland.

Jag har haft turen att kunna lämna min buse ensam utan några större problem, hon är såpass balanserad att hon inte tuggar på saker.Vilket underlättar enormt!

Jag har även turen att känna Sandra sedan tidigare. Sandra är Reinos brorsdotter och har lärt mig en del. Sandras hund Hedeforsens Niixxon är Sippans absolut bästa lekkompis. Vi kan göra allt tillsammans och våra hundar fungerar perfekt ihop. Detta underlättar i vardagen och är riktigt roligt.

Den senaste nyheten är att Sippans röntgenresultat visar fria armbågar och höfter.Vilket innebär att hon kan bli avelstik!

För mig är det en lättnad, hon får stanna kvar hos mig och vi får träna ännu mer än vad vi gjort!

Så snart snön försvinner och lite gräs tittar fram så kan vi köra på hårdare.Detta längtar vi efter fruktansvärt mycket!

Sippan har hunnit med att åka mycket tåg och varit på många resor runt om i Sverige.

Hon har lätt för transporter och är en god vän på resor. Vi har bestigit ett berg i Skåne.Vi har också passat en bondgård i flera veckor och där lärde sig Sippan att umgås med hästar.

Hon älskar att bada och simmar gärna i sjön vi har nedanför vår lägenhet. Precis som många andra hundar tycker hon att den största pinnen skall man bära med sig, gärna ända hem till dörren så man får bära med sig den ut vid nästa promenad.

Nu ser vi framåt när det gäller träning och är oerhört glada för all Elisabeths hjälp. Träning som kommer att hjälpa oss att bli ännu bättre!

Jag ser även fram emot Kennellägret som jag funderar på att deltaga i för att lära oss nya saker.

Må väl!

Pernilla & Sippan.