Sortera nyheterna
Arkiv

Cora (Cäta)

Hej igen!  

Vi har flyttat till Kjöllefjord i Norge med 1314st invånare..

Här i Kjöllefjord ligger vi på ca 70grader nord, längre norrut på fastlandet kommer man inte utan då är det Nordkap, ute på en ö, som gäller! Men vi har milt klimat här, precis vid kusten, och fantastisk natur! Här har vi alltså långt till omvärldens stress, närmaste ”stad” på 5000 invånare är väl ca 30 mil bort och där är även närmaste hundklubb.. Det kommer alltså bli en del blikörning framöver men även mycket ensamträning för min och Cätas del 🙂

Sänder ett par bilder från morgonpromenaden på fjället med lydnadsträning efter det, på kajen där hurtigruten lägger till 😉 Ta hand om er hemma i söder! /Cäta med familj!

Vennlig hilsen

Rosanna Johed

Hej Hedeforsen!
Idag 20100703 har Cäta och jag debuterat på lydnadsplanen med bravur! Vi tävlade på Danderyd Täby Brukshundklubb i Vallentuna(sthlm).  Cäta var enormt fokuserad och hade en härlig attityd, det som vi två prioriterar högst!  Hon var helt tyst, superfokuserad jätteglad och strålar verkligen när man kollar på filmen. De små avdragen var ”något långt fram i framföringen” ”något slarvigt avslut” i ett par moment, sådana detaljer som förföljer de flesta men alla sitter inte perfekt alltid och samtidigt 😉 
Trots att en hund kom fram till henne på platsliggningen (det stör inte henne) och en enormt varm dag (hon fick bada i vattenslangen emellanåt) så slutförde vi vår LK1
med 186.5 poäng och vinst i klassen! Så nu fortsätter Cätas hundsommar med träningsläger och bad i vattenspridaren (en stor favorit!) och med framtids-siktet inställt på högre klasser!
Riktigt varma hundkramar! /Cäta och Rosanna

Hemma hos oss i Umeå, bor det två hundar. Hedeforsaren är Cäta (Hedeforsens Cora), från C-kullen 2009. Hon är vårt lilla lyckopiller och passar perfekt in i vår familj. Familjen består förutom Cäta av collie/schäfern Rocky 12 år, samt husse Daniel och jag (matte Rosanna).

Cäta är snart ett år nu men har personlighet som om hon levt i flera år. Hon är den vi först ser på morgonen då hon vilar huvudet mot sängkanten och alltid verkar oförskämt pigg. Alla människor är roliga människor och säger man väl hej så kommer Cäta direkt med något i munnen att försöka busa med. Varje snöhög (”berg”) är en ny utmaning att besegra och hon rör sig graciöst när hon skuttar fram och hon är enormt uppmärksam på oss i alla situationer. Ibland har vi skämtat om att vi har köpt oss ett rådjur istället för en schäfer.

När jag (Rosanna) som 12 åring till sist blev lovad en hund så stod schäfer inte med på min lista, men på min mammas. Jag önskade en liten renrasig tik, spinkig som jag själv var. Men så träffade jag collie/schäferkullen. De såg inte ut som schäfrar (”lurad”), och Rocky blev min. Så under hela tonårsperioden växte vi upp tillsammans, jag och Rocky. Vi har gjort allt och lite till i träningsväg men tävlandet har stannat vid lydnad och agility, han är ju som sagt blandras.

Rocky är fortfarande pigg och frisk men han har lagt de längre löprundorna på hyllan. Jag och Daniel är ett aktivt par så förra vintern pratade vi om en till hund och kände att vi faktiskt har tid, plats och intresse. Men vilken ras? Det lustiga är att denna gång propagerade jag för schäfer. Rakt igenom. En arbetande hund att klara utmaningar med, ha möjlighet att tävla i bruks och dessutom få känna tillhörighet hos en seriös kennel. Nu var det istället Daniel som inte visste direkt om en schäfer kändes riktigt rätt. Våren kom. Vi var på praktik jag och Daniel i varsin ”håla” uppe i norrlandsskogarna när han hör av sig och har sett en svart schäfer, han kan alltså tänka sig en schäfer, bara den är svart!

Vi fastnar tillslut för Hedeforsens kennel på nätet. Hedeforsen kändes seriös, med erfarenhet, kunskap och hjärta. Och här fanns flertalet schäfrar med just svart teckning. Efter några dagars betänketid ringer vi Elisabeth. Ni som är lite med nu förstår vad som hände. Det var fullt med valpar på Hedeforsen. A, B och C-kullen och det fanns en ganska svart tikvalp kvar. Något tidigare än planerat för oss, men den lilla tösen skulle snart bli norrlänning. Vi körde till Stockholm och hämtade henne, Cäta, efter att min mamma (!!!) hämtat henne hos Elisabeth. Galet! Vi är mycket tacksamma för Elisabeths förtroende för oss, trots att vi inte träffades just då.

Kennellägret i Skillingaryd 2009 var min första riktiga kontakt med Elisabeth och Reino. Det är ju en bit ner till Kungälv och Hedeforsens kennel för oss och därför har vi inte varit dit ännu. Men Cäta får mycket uppmärksamhet här i Umeå. Hon är en god representant för kenneln så det kanske blir fler Hedeforsare i Norrland med tiden? 😉

Vi har nu gått en allmänlydnadskurs, har en till på gång samt en tävlingslydnad och tränar även med familjen. Cäta är mycket arbetsvillig, motiverad och kontaktsökande vilket är som en dröm. Jag har ännu fullt upp med att hantera det där med en ”Jetmotor i miniförpackning” och detaljer (som gnäll) som hör därtill men det är lärorikt och utmanande och vi kämpar på tillsammans. Att spåra är enormt kul och uppletandet likaså, även om det är lite vilande nu för all snö och kyla. Platsliggning ligger hon tryggt på torget i stan och hittills har hon inga större ”rackartyg” för sig (peppar peppar). Jag hoppas att jag ska kunna få ut mycket bra ur oss två med tiden (mig och Cäta) och få testa på det ena och det andra.

Varje dag slås vi av hur lyckat det blev med Cäta och hur hundarna berikar vardagen. Hon är en liten buffel vår Cäta när hon kommer med sina leksaker och pussar och vill ha uppmärksamhet, full med kärlek.

Tyvärr blir det inget kennelläger för oss i år. Men det kanske blir något långsiktigt bättre; en flytt söderöver! Jag och Daniel är klara sjukgymnaster och det letas jobb längre ner i landet. Så det fanns en baktanke med en kennel så långt söderöver. Med tiden hoppas vi ha större möjligheter att komma förbi Hedeforsen så än har ni inte hört och sett allt om Cäta!

Varma vinterhälsningar från oss i norr!

Cäta, Rocky, Daniel och Rosanna